Det vita albumet från 1968 utgjorde på alla sätt en skarp kontrast till ”Sgt. Pepper” – från omslaget till musiken. Det tuffa soundet i Helter Skelter och Yer Blues möter det ljuva i Long, Long, Long och Julia. Kakofonin i Revolution 9 följs av den orkestrala vaggvisan Good Night. Tack vare den utökade längden på albumet kunde bandmedlemmarna – och Yoko Ono – utforska olika former av populärmusik, alla sina musikaliska influenser och därmed skapa revolutionära sound i studion.